En bättre dag idag. Idag var det inga problem med att komma upp ur sängen. Kände verkligen att jag ville åka till skolan. Börjar få ordning på skiten här nu. Lämnat in allting som jag legat efter med och idag har det varit läxförhör (oförberett för min del) och om en stund är det dags för det sista provet innan påsklovet. Vad ska jag göra på lovet? Antagligen kommer jag bara att ligga och slö, röka och kanske festa 2-3 ggr. Så när skolan sedan början igen v. 15 så är jag allmänt försoffad och orkar inte göra någonting. Blä.Nu vill jag inte vara nära någon över huvudtaget. Idag är en alldeles för bra dag för att jag ska orka bry mig om känslor. Jag känner mig stark i mig själv och trivs med det. Efter provet idag blir det en snabbdusch, på med rena kläder, ta emot spriten från kära mor och sen bär det av mot fyllans förvrängda land. Det jag är mest rädd för är att bli djupt sårad av en annan människa. Det är det som skrämmer mig mest av allt här i världen.

Skapad blogg - wow.Varför? Minnen. Att minnas. Känslor. Att känna.Bara jag. Anledningen till bloggen är för att jag ska tömma mitt huvud. Oftast när jag sitter och skriver så blir det mycket mer än vad som egentligen är beräknat. De ord som mina fingrar printar ner på skärmen som inte egentligen är där för att jag velat skriva dom, utan för att dom bara kommer, det är de orden som är de viktigaste. Det är av de orden de flesta viktiga slutsatserna kan dras. Det är de orden jag vill få fram. Orden som inte är framtvingade av varken mig själv eller någon annan, utan de bara kommer.Sitter i skolan. Vad händer annars?Jag tror nog att jag är starkare än vad jag egentligen är. Man kan inte bara stoppa undan allting psykiskt och tro att man inte ska känna av det mer sedan. Jag gjorde det. Jag stoppade undan det, jag valde att inte känna något. Varför? Jag tror att jag har glömt bort hur man gör för att känna. Igår hade jag och E en diskussion. Vi började prata om det som hände. Några få sekunder från tårar. Jag har inte tänkt på det som hände, inte bearbetat det, inte tänkt på vad jag förlorade. Har jag någonsin älskat någon så? Älskade jag alls? Jag vet inte. Jag vet inte hur något känns. Jag vill känna.